Söndag morgon i Lund kl 08.00, svart över Malmö och några kompisar som fegade.
Inga namn men de kan ju ångra sina beslut, så här i efterhand med facit i
hand.
Fixade kaffe och lite mackor och bestämde att vi kör oavsett.
På hojen och efter några 100 meter så blev det regnställ på. Hittade några
tappra själar vid klubben. Mina vantar kassa och fick låna av klubbens
köksmästare (läs grillchef).
Klockan blev 09.00 (fortfarande regnställ på), gled iväg mot betalstationen.
Där väntade ytterliggare några fanatiker (vilken glöd man får att skriva efter
en Calavdos och en Armangac) . Regnställ av och nerpackat i sidoväskan. Summa
11 mc och 13 pers.
Synd om nya medlemmen Annelie som inte fick övningsköra i DK men hon gjorde
sig nog hörd än då.
Att åka så pass många är ett konststycke att kunna hålla ihop när det börjar
bli lite mycket trafikljus och trafik. Detta fick vi prov på när vi körde ut
från Köpenhamn. Valde icke motorväg utan ”normal vägar”.
Väl ute från stor stan riktning mot Köge så flöt det ganska bra. Ole tog oss
ner till första stoppet i Köge småbåtshamn. Där var det lugnt denna vackra
söndag. Var ju tänkt som en 5 minuters bensträckare men ack den som bedrar
sig, glupska klubben var raskt framme med sina smörgåspaket och kaffe.
Efter avslutad fika så blev det avfärd mot Mön längs det mindre vägnätet. Är
ju lite halvsvårt att plocka ut godbitar när man inte är på hemmaplan. Finns
många småvägar som är utmärkta som vackra men man vet inte var de leder och då
vågar man inte riktigt. Det finns ju ett mål att nå fram till.
Väl på Mön och efter parkering så blev det max 3 min vandring och uppför en
liten trappa för ny fika, vilka kompisar man fått, det enda dom tänker på är
mat o dryck.
Några av oss traskade vidare i säkert 2 min mot Drottningens stol för att få
se lite av Möns kalkstensklippor. När man tittar ner mot havet och stranden så
kan man konstatera att ner vill man inte trilla. Trappor finns ju förvisso ner
men var väl lite lata idag för att testa de 495 trappstegen, man skall ju upp
igen och det är minst lika många då.
Efter 2:a fikan så var nog alla sugna på glass och så blev det, njöt av både
solen o glassen, kändes som sommar. Sedan var det dags för avfärd och vägarna
blev delvis valda av Ole, som tog oss ut på vackra småvägar i riktning mot
Vordingborg. Hittade ett matställe, kanske inte riktigt vad vi hade tänkt men
nöden har ingen lag när man börjar bli hungrig igen. Viggo lät meddela att han
tänkte äta hemma och drog iväg solo.
Året innan hade vi ju besökt MC-museet i Stubbeköping och då hade vi ätit på
ett värdshus nära Vordingborg, synd att vi inte lyssnade på Robban, som tycks
ha koll på mycket och körde dit i stället. Nu var det väl ok ändå, maten fick
vi ganska snabbt och tror att alla blev mäta.
Blev sedan motorväg från Vordingborg men ju närmre Amager vi kom så tätnade
trafiken för att sedan stå helt stilla, blev lite slalom och sedan av på
första bästa avfart, här någonstans spliitrades sällskapet, så att hälften
blev avhängda och trots väntan både vid avfarten och vid betalstationen, så
sågs vi inte mer den dagen. I efterhand vissade det sig att tidsskillnaden
hade kanske rört sig om 5-10 min men när man inte vet så vad göra.
Bilder finns på Krydd foto
